mianor

I går blev det ingen promenad för jag började jobba 08,00.Det gick bra att jobba och jag kunde kompa några timmar och väl var det. Blir trött så fort men det är väl vädret.

Men jag känner att jag bara åker neråt i en tunnel, mitt psyke är inte som jag vill det ska vara.

Träffade en bekant i affären i dag och vi pratade en lång stund. När jag berättade om lilla A och hans förtvivlan när vi titta på cancergalan så grät vi bägge två. Jag har så otroligt lätt för att gråta, är lättstött och har noll tålamod.

Diskusssion med stora A i kväll eftersom han inte kan förstå varför han måste plugga till kemiprov. Av bara farten "hota" jag med data igen och då spänner han ögonen i mig-HAR JAG SUTTIT MYCKET DENNA VECKA då kommer jag på mig själv nej det har han inte . Han har tränat fotboll två kvällar, innebandy två kvällar och på det några läxor. men tyvärr har han samlat det mesta till i kväll.

Om inte detta var nog så är det hockey på tv.

Mellan A har kämpat med sin matteläxa, lärarna fattar inte varför jag vill att hon ska byta grupp, men de skulle se hur hon kämpar en timme för några få tal. Deras argument att de redan är många i den andra gruppen där man kan få mer hjälp skiter jag i.Hon har rätt att få extra hjälp och stöd. Händer inget ringer jag rektorn.

pratade med min "bröstcancer" vän i dag nästa fredag tar hon sitt andra bröst jag gråter för henne men vet att det känns rätt ok efteråt. Om hon känner som mig.

Har gått min timme i dag superskönt.
i morgon blir det jobb på kvällen sedan äntligen helg.