kalas

I dag skulle jag åka till Ängelholm och fira min vän Annika. Vi hade fixat present och jag var sminkad och klädd. Hem kommer lilla A har trillat ner från ett träd. Ilfart till vårdcentral sen vidare till sjukhuset. Där möts vi av helt underbar personal som är jättenoga med all undersökning. De hittade inga inre skador men lille man är mycket tagen och får vara hemma och vila tills smärtan släpper. När vi satt där på undersökning, röntgen, ultra så slog det mig- Tack gode Gud att det var jag som fick cancern, hur klarar alla dessa mammor och pappor av när de har barn med svåra sjukdomar. Min lilla grät för smärta som minskade efter någon timme. Många barn har smärta dag ut och dag in. Tänk att vara en hjälplös mamma eller pappa där Det hade jag aldrig klarat.

Mellan A mår bra och har tränat fotboll,

Stora A ska göra magnet röntgen på torsdag morgon och nu sitter han mest vid sin data.

Men det är skönt att vara inne i kväll när det blåser och regnar-


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0